Det ska va gött å leva….

Här på Maafushi kan vi bara konstatera att vi nu avverkat 2/3 av vår semester. Eller att vi har 1/3 kvar. Hittills har allt varit superbra, vädret är så skönt, sol varje dag och vattnet håller minst 30 grader. Maten blir väl kanske lite enformig för oss med halvpension, det är kyckling och fisk som gäller, men maten är vällagad och god. Grönsaker finns ju alltid så det känns som vi ändå äter nyttigt. Ok, det blev några chokladkex till kaffet på eftermiddagen🙈.. Idag blev det dock en frukttallrik till lunch, det är ju så gott, man får i sig vitaminer både från solen och maten. Vänliga människor är det här på Maafushi och det är en härlig mix av bikini, burka, enhörningar och hijaber! Imorgon åker vi iväg på ytterligare ett äventyr, vi har bokat 3 dagar/2 nätter på Olhuveli Resort och Spa, vi tänkte passa på att testa livet på en hotellö när vi ändå är här på Maldiverna. Det kommer en statusuppdatering från Olhuveli när vi landat där. Idag blev jag förresten uppringd av en person som hade synpunkter på vården för sin pappa som låg på infektionskliniken i Gävle! Jag beklagade att mitt engagemang främst gäller mina patienter inom VÅBO och då på arbetstid! Ha en fin fredagkväll och helg nu alla vänner, kram Anna-karin❤️

Lillördag på Maafushi!

  • Lillördag på Maafushi, det är grejer det! Idag klev vi upp kl 08,30 och grabbade badväskan och gick ner till vår lilla frukostmatsal, ni vet den med Ikeas barnstolar. Det är ingen lyx, men ägg, korv och french toast (dom jag inte ska äta) finns iallafall och gott kaffe. Jag hade ju smugglat in 8 paket proteinbröd och flera tuber mjukost och det har kommit till användning må ni tro. Jo termosen är med den också, pensionärsvarning lång väg😂. Lite småprat med de som jobbar här blir det nu och då, en av killarna är från Nepal, han är 25 år, har varit här i 3 månader, han tjänar 2,5 dollar om dagen så det blir nog till att börja ge lite dricks. Efter frukosten så är det några kliv så är vi nere på vår Bikinibeach, ljuvligt, filmen nedan är från vår strand. Jag har ju min sköna flytstol med mig i vilken jag trycker ner mig i, blundar och njuter. Idag när vi badade kom det förresten en jättestor mantafisk och simmade in mot oss- mäktigt men kort hann jag inte ta själv så det kortet är stöld! Lunch har vi intagit på ett litet snabbmatställe ”Hot bite” som ligger på en tvärgata till stranden, sandgolv är det där också, skor är i stort sett onödigt att ha här! Idag testades bland annat en citronfruktshake, inte helt sockerfri men fräsch och syrlig. Priserna är ungefär som hemma, men det är förståeligt då dom inte själva producerar mycket annat än fisk o skaldjur. Mycket sol och bad blir det förstås och med strax över 30 grader i vattnet ligger vi i blöt en hel del. Åter på rummet i 16-tiden är det städat och bäddat och lakanen formade som ett hjärta, det är ju så att man får vårkänslor! Nu väntar lite vila och sen tre fyra kliv ner i sanden där vår lilla restaurang ligger och där vår middag serveras. ”Raggarslang” i träden, så mysigt. Eftersom vi har maten (frukost och middag) med i priset så går pengarna mest åt till att köpa vatten, läsk o en och annan glass till Bosse. Konstaterar slutligen att jag haft sämre lillördagar. Ha det så gott nu och hoppas vi ses här på bloggen igen snart igen, ni som vill vågar och kan!
  • Måndag på Maafushi.

    Nu har vi spenderat 2 dygn på vår semesterö Maafushi som ligger 1 timmes snabbfärja från Maldivernas huvudstad Male’ och indiska oceanen heter havet som omger denna ö. Resan hit gick bra och väl installerade kan vi bara konstatera att det här verkar vara en trevlig plats att semestra på. Solsken, 30 grader i såväl vattnet som i luften, gör det mycket behagligt för en stel och frusen svensk att turista här. Det bor ca 2500 bofasta på ön och här jobbar man i turistnäringen, fiskar eller jobbar man kanske i/ på landets enda fängelse. Jo det finns förstås en skola och även ett vatten och renhållningskontor också. Många privata guesthouse, små butiker, ett gym och några spa har vi också sett. Några coffe shops/ konditorier har det poppat upp, och man strosar runt på smala gator/gränder av sand. Ingen asfalt, inga bilar. Det här är ett sätt att resa till Maldiverna med en liten budget, hela ö riket ligger ju inom räckhåll och man kan betala in sig på nästan alla lyxhotellöar för några hundralappar inkl lunch, middag och bad, om man nu vill det. Bikini/ turistbeachen här på Maafushi är fin och räcker gott och väl till alla, vårt hotell ligger precis på stranden och solstolar och handdukar får vi låna. Vattnet är så fint och idag simmade ett gäng små rockor in mot mig, så häftigt. Annars är den här ön en smältdegel, människor från hela världen, men vi har faktiskt inte träffat på några andra skandinaver än vilket får ses som ovanligt.. Många som arbetar här kommer från Indien, Sri Lanka, Pakistan och Bangladesh och vi har redan fått höra historier om hemlängtan men också om glädjen över att ha ett jobb och kunna hjälpa sin familj. Det är avslappnad känsla ”hakuna matata” liksom och de lokala familjerna samlas med turister och äter, spelar musik och umgås, barnen leker. Gungor finns i träden lite överallt och stolar med nät runt hela ön. Hur är vårt hotell Kaani Beach då? Jo, vi har ett dubbelrum med en fantastisk havsutsikt och måltiderna som ingår (850kr natten med halvpension) intas i sanden framför hotelletIngen lyx men suveränt läge, mkt rent och familjär stämning. Sköna sängar och fräscha badrum, man bör dock boka rum med havsutsikt för dom med statsvy, har ett nybygge utanför sin dörr och där hamras det lite nu och då. Annars är det så att ingen alkohol är tillåten på Maldiverna, undantaget är dom privatägda öar där lyxresorten ligger) men det finns en barbåt, Kaani Princess, som man kan åka ut till om man är sugen på alkohol. Något med lagen, vattnet och tja.. Vi bryr oss faktiskt inte, så goda alkoholfria drycker här så vi klarar oss alldeles ypperligt, Maten är baserad på kyckling, fisk och skaldjur, gott och nyttigt! Idag när vi klev in i vår frukostmatsal observerade vi att Ikea även har hittat fram till Maafushi, klassikern Antilop, finns minsann i två exemplar här ute på ön, tänk va😂 Nu ska jag smörja in mitt skinn och vila lite. Det kommer fler rapporter från mig när jag vill orkar och kan🙏

    ”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.” – Kierkegaard

    Idag är det dags för eftertanke. Igen. Trött efter en mycket hektisk dag på jobbet. Svåra beslut. Ställningstaganden som egentligen inte går att göra. Magsjukevirus, ett sår som inte läker, förorsakar lidande. Sen kontrasterna. Kaffedoft i personalrummet. Gemenskap. Jag är i ett sammanhang, jag räknas. Jag har förmånen att jobba med underbara människor, jag behövs hos våra patienter. Även en dag som idag, när tiden inte riktigt räcker till, så finns ni där, mina kollegor. En tapper skara sjuksköterskor, undersköterskor, rehabteam, EDV, vaktmästare, väntjänst, lokalvårdare och chefer. Ett skratt i kulverten, en klapp på axeln. En krossad väggbelysning utanför Nybo (ni som vet, ni vet) 🙈. Det är så många som står utanför det där som jag ibland kallar för ”en vanlig dag”. Jag tror att ni som känner mig vet vad jag menar.. Sen känner jag att jag jobbar med gäng som har stora hjärtan och nära till skratt, tänk, jag tror att det når ut till dom vi vårdar, heja oss!! ❤️ Nu ska jag inte veckla ut mig något mer för nu väntar en kopp kaffe och 6 cl 23 årig rom i ett glas, det händer inte ofta, men ikväll ska jag bara bädda ner mig i sängen och zippa på göttat. Ha nu en finfin helg oavsett om ni jobbar eller är lediga och en stor kram till alla mina vänner och även till dom jag inte känner. Imorgon reser vi iväg igen. Tror jag…,

    Los Boliches- här hade vi familjesemester mitt i den spanska vardagen.

    Året var troligtvis 2013 😂 och det var första gången som vi besökte den här spanska kusten. Orten som vi bodde i hette Los Boliches och den ligger strax innan Fuengirola och ca en timme från Malaga. Det går en snabbtåg från Malagas flygplats med ändstation Fuengirola och det tåget hoppade vi på! Jag och maken Bosse, mina tre barn samt en fd flickvän till min ena son samt min systerdotter delade på sängplatser och trivdes gott. Vi hade hyrt huset på Blocket och det var jättefint och hade en härlig tomt och även en patio där vi åt våra middagar,. Bland annat så åt vi kolgrillade gambas , mums!! På den här semestern fick vi verkligen träna vår skolspanska för lokalbefolkningen engelskakunskaper var ganska bristfälliga. Jag kände att atmosfären i Los Boliches var mycket trevlig, vi VAR verkligen var i Spanien och det gillade jag! Både stranden och strandpromenaden var jättefina och vi badade i medelhavet varje dag. Det var ofta ganska höga vågor då det var skönt att vi inte hade yngre barn med oss, Nere på beachen var det en riktig hierarki vid solstolarna, efter två veckor hade vi lärt känna solstolschefen och närmase oss sakta men säkert vattnet. Achtung!!🖐 Maten som vi åt under våra två semesterveckor var nästan genomgående utmärk, Tapas, griskind och bläckfisk i en härlig symfoni. Flera lokala krogar levererade på topp och det låg även en krog med en Michelinstjärna i backen ner mot havet. Råvaror till våra ”hemkok” var det en fröjd att handla, alla dofter, färger och fina färska varor var……. Nu avslutar jag dagens reseskildring med att erkänna att jag är osäker på året vi gjorde denna resa , 2013? Nåja, även solen har sina fläckar. Suss gott och imorgon åker vi till…

    2018, i Thailand med diskbråck och vattengymnastik!

    För ganska precis ett år sedan var det dags för en vinterresa till Thailand, igen. Jag hade precis börjat att jobba efter 8 månaders heltidssjukskrivning och hade fortfarande mycket ont från ett diskbråck med en nerv som låg i kläm. Sliten efter blodförgiftning, njurbäckeninflammation, utmattningssyndrom och lite annat smått och gott, fick jag för första gången i livet boka assistansservice på flygplatserna såväl på Arlanda som i Bangkok. Eftersom jag bland annat hade/har stora problem med yrsel, hade jag insett att denna hjälp var helt nödvändig för att jag skulle klara av att genomföra resan. Jodå, med ”invalido” stämplat i pannan åkte jag iväg och i Bangkok är det här med assistans ”serious stuff.. Thailändska killar/män i vita rockar med kors på bröstet, dom kunde förmodligen lika mycket sjukvård som en brödrost. Troligtvis mindre. Nå, det var som sagt allvar, dom checkade bland annat in mig i ett väntrum på hemresan/på flygplatsen. Vakt i dörren. Bosse hade frigång men jag satt ju där jag satt fram till avgång. Blev ju billigt iallafall.. Men nu åter till vår ankomst och semester.

    Vi flög med Thai direkt till Bangkok och resan gick bra med hjälp av muskelavslappnande läkemedel och ett stödbälte och bra platser med endast en vägg bakom och plats vid gången. Vi hade ordnat transfer med hämtning genom vårt hotell Novotel Rayong Rim Pae Resort Hotel. I byn var det ganska öde förutom några restauranger och några andra hotell, men det passade oss bra för vi var där för att vila och rehaba rygg och ja egentligen hela mig. Bilderna ovan är från två utav de restauranger vi åt på under vår vistelse. Mycket god och billig mat, 20-25 kr för en härlig Thairätt! Hotellet hade en jättefin restaurang och dom serverade en alldeles utmärkt frukost som dock ej ingick i vårt rumspris, men vi åt där ganska ofta och mmmå Det fanns lite aktiviteter att delta i bl a vattengymnastik 1-2 ggr om dagen, ganska tuffa pass och det hjälpte mig med läkningen framförallt gällande mitt diskbråck. Stranden var fin, över förväntan, rent och snygg och det fanns gott om solstolar såväl vid havet som vid poolerna..Vi gjorde inga utflykter denna resa förutom att vi tog den lokala ”grisbilen”= stor modell av tuktuk, och åkte på en liten shoppingtur till Ban Phe. Ban Phe är ju orten där färjan till Koh Samet avgick ifrån när vi reste dit 2017 (läs gärna mitt blogginlägg från den resan) Vi hade annars 3 veckor av vila och rekreation och denna resa avslutades återigen Bangkok för tre dagars vistelse. Denna gång föll valet på Riva Surya hotell som ligger direkt vid floden. Ett mycket charmigt hotell med hög standard o mycket personlig karaktär o endast 68 rum! Riva Surya är en pärla. Att jämföra med hotell Muse Bangkok Langusan och den svit vi hade där 2017, går förstås inte, men det här är ett mycket bra hotell i Bangkok och utsikten på vårt rum mot floden var just fab! Väl hemma i Sverige igen hade jag fått påfyllning med energi och dessutom tränat upp kroppen så att det fungerade att jobba och dessutom gå upp i tid. Det är lycka det! Ha en fin onsdagkväll alla vänner och dom jag inte känner! Imorgon åker vi till…

    Jag trodde väl aldrig att jag skulle..

    Efter en jobbig separation 1993, var orken slut. Finito. Kaputt. Jag hade dock lyckan att ha två fantastiska barn som då var 3 och 6 år och det om något drev mig framåt. Bet hårt i golvet, drog mig fram. Men en ny karl någongång i framtiden då frågade mina vänner? Jag var ju bara 29 år. Nähä. Jag hade fullt upp med studier och bollade allt jag kunde med skola, extrajobb, och föräldramöten. En resa till Mallorca som jag och min fd sambo gjorde tillsammans med barnen (trots att vi skulle separera) sommaren 1993, kommer jag inte att skriva om här. Orkar inte riktigt tänka på eländet. Låt mig bara säga såhär, jag försökte tänkta positivt men var ung och blond. Jävligt blond. Hursomhelst, väl hemma efter den resan (med skaplig långnäsa) var det bara att ta itu med livet. ”The real single mom of Hillegropen” kavlade upp ärmarna. Jag gick som sagt var i skolan (pluggade till undersköterska/skötare) bodde i en nybyggd bostadsrätt i Hille (med hög hyra) , hade ett stukat inre och som ”grädde på moset” en mycket ansträngd ekonomi. Huset gick inte att sälja, frysen gapade tom. Och det var i slutet av det åren en kurskamrat bjöd med mig på Pappersarbetarförbundets fest i Bomhus folkets hus. Och där var han. Mannen som var lika blond som jag, mannen som var frånskild (check!) hade frysen fylld med älgkött (dubbelcheck!) och som kronan på verket redan var pappa fyra barn . Inarbetad i livet som småbarnsförälder och en karl som dessutom var trevlig och intressant, så ja, jag ändrade mig gällande ny karl. Glömde jag skriva att han var snygg också?! Vi är fortfarande tillsammans efter 25 år❤️. Vår första resa utomlands (när huset äntligen blivit sålt) gick till ön Lefkas i Grekland tillsammans med min lillasyster och hennes pojkvän Stefan (som numera är min svåger). Vi bodde på ett litet pensionat som hette Gregoris och som ligger/låg i byn Nidri. Vi åkte i början av maj 1994 och regnet vräkte ner när vi kom fram. Jag kände mig ändå skapligt världsvan och på vår första kväll tänkte jag att jag skulle visa lillsyrra lite grekiska traditioner. Jag köpte en plastdunk av den billigaste Retsinan, plockade en påse jordnötter (som jag sen insåg att jag stulit genom att stoppa nötpåsen i väskan o glömt bort att betala den.) Jag hade ångest hela veckan, nötterna smakade inte gott alls. Beska. Själva partyt hemma på altanen var dock mycket trevligt. I ungefär en timme. Retsina i kombination med att jag kopplade av för första gången på flera år, är ingen lyckad kombo= jag fick det tvivelaktiga nöjet att köra ”gustavsbergsbussen”… Har fortfarande mycket svårt med doften av kåda efter den där kvällen. En dag när solen tittat fram så åkte vi på båttur och gick också iland på några omkringliggande öar, bl a på Kefalonia och vi såg även Onassis privata ö Skorpios på håll. Idag har min historia inte bara handlat om en charterresa till Grekland utan också om ”en resa i livet”. En sån där resa i livet som dom flesta av oss gör någon gång. Jag summerar historien och kan inget annat än att känna tacksamhet över att jag vågade ”kliva ombord” den där kvällen i Bomhus Folketshus i december 1993.. Ha en fin tisdagskväll alla vänner och dom jag inte känner, imorgon reser vi till…?

    Sunwing Sandy Bay, minigolf och happybabylägenhet

    2016 var året då vi avslutade sommaren med att åka till Sunwing Sandy Bay med bonusdotter, hennes man och vid detta tillfälle, två små gryn (den ena 8 månader och den andra 2 år och 8 månader.) Som jag skrev i blogginlägget från Sunwing Kallithea, är det här ett perfekt koncept för barnfamiljer. Det är fullspäckat med aktiviteter, Lollo och Bernie (som travar runt i sina kostymer i värmen- hoppas dom har riktigt bra betalt!), barnvänliga lägenheter ( Bosse och jag bodde också i happy baby babylägenhet och blev tilldelade såväl spjälsäng som skötbord och leklåda)😂. Vi badade mest på Nissi Beach och dit var det bara en fem minuters fin promenadväg efter havet.Poolerna är fina men jag tyckte att solstolarna stod alldeles för tätt och i lekpoolen blev det för trångt gör min smak. Den stora simbassängen var ett bra alternativ för att simma och leka iJag älskade vår lägenhet, visserligen bara ett enda rum med pentry, men funktionellt, fräscht och en jättefin uteplats med solsängar och riktigt matbord med bänkar och staket med grind så inga smågryn kunde smita ut. Vi hade en slags helpension där alla frukostar och 5 luncher och 5 middagar ingick, en bra grej om man vill prova någon lokal restaurant under semestern. Vi hade en jättefin vecka, och återupplevde känslan när vi reste med barnen när de var små. Vi dansade på minidisco, kramade Lollo och Bernie och sjöng ”vi är bästa vänner och vi bor i miniland”, för fulla muggar!. När det var dags att vänds hemåt mot Sverige, njöt vi återigen i fulla drag av den mycket snillerika service som Sunwingkonceptet erbjuder, incheckning av allt bagage o alla resande på hotellet. Väl på flygplatsen är det bara att gå direkt till security med passet i högsta hugg!! Löööve it! Ha en fin måndagskväll alla vänner och även dom jag inte känner😍 Och imorgon reser vi till….. ?

    Idag har jag rest i rymden med Thomas Di Leva och David Bowie!

    Idag blev det en resa mellan Valbo och konserthuset. Spännande värre ska ni tro trots att det bara handlar om 9 kilometer. Jag och min goda vän Maria åkte i god tid men någon parkering gick inte att få vid konserthuset, vi scannade av närliggande områden och gav upp. Bilen hamnade vid Silvanum och iklädd finaste stövletterna, började den spännande promenaden till och från konserthuset. En sträcka som normalt tar några minuter att gå tog säker 15-20 minuter och höll på att sluta med sjukskrivning. Ett vätskestopp på sträckan med personal från ortopeden hade varit passande! Väl framme fick vi iallafall lyssna på Thomas Di Leva som tolkade Bowie på ett fint sätt och jag som inte hade några förväntningar alls,trallade med och klappade takten. Jag var också superimponerad av körtjejen Anna-Lena Björklund som showade runt i superhöga guldklackar och sjöng bra hon också.. Nej nu ska jag dra på liniment på mina stela muskler och ladda för en ny vecka med nya intryck och upplevelser. Sov gott alla vänner och dom jag inte känner, imorgon bär det av till…..

    Blogga med WordPress.com.

    Upp ↑