”Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.” – Kierkegaard

Idag är det dags för eftertanke. Igen. Trött efter en mycket hektisk dag på jobbet. Svåra beslut. Ställningstaganden som egentligen inte går att göra. Magsjukevirus, ett sår som inte läker, förorsakar lidande. Sen kontrasterna. Kaffedoft i personalrummet. Gemenskap. Jag är i ett sammanhang, jag räknas. Jag har förmånen att jobba med underbara människor, jag behövs hos våra patienter. Även en dag som idag, när tiden inte riktigt räcker till, så finns ni där, mina kollegor. En tapper skara sjuksköterskor, undersköterskor, rehabteam, EDV, vaktmästare, väntjänst, lokalvårdare och chefer. Ett skratt i kulverten, en klapp på axeln. En krossad väggbelysning utanför Nybo (ni som vet, ni vet) 🙈. Det är så många som står utanför det där som jag ibland kallar för ”en vanlig dag”. Jag tror att ni som känner mig vet vad jag menar.. Sen känner jag att jag jobbar med gäng som har stora hjärtan och nära till skratt, tänk, jag tror att det når ut till dom vi vårdar, heja oss!! ❤️ Nu ska jag inte veckla ut mig något mer för nu väntar en kopp kaffe och 6 cl 23 årig rom i ett glas, det händer inte ofta, men ikväll ska jag bara bädda ner mig i sängen och zippa på göttat. Ha nu en finfin helg oavsett om ni jobbar eller är lediga och en stor kram till alla mina vänner och även till dom jag inte känner. Imorgon reser vi iväg igen. Tror jag…,

Los Boliches- här hade vi familjesemester mitt i den spanska vardagen.

Året var troligtvis 2013 😂 och det var första gången som vi besökte den här spanska kusten. Orten som vi bodde i hette Los Boliches och den ligger strax innan Fuengirola och ca en timme från Malaga. Det går en snabbtåg från Malagas flygplats med ändstation Fuengirola och det tåget hoppade vi på! Jag och maken Bosse, mina tre barn samt en fd flickvän till min ena son samt min systerdotter delade på sängplatser och trivdes gott. Vi hade hyrt huset på Blocket och det var jättefint och hade en härlig tomt och även en patio där vi åt våra middagar,. Bland annat så åt vi kolgrillade gambas , mums!! På den här semestern fick vi verkligen träna vår skolspanska för lokalbefolkningen engelskakunskaper var ganska bristfälliga. Jag kände att atmosfären i Los Boliches var mycket trevlig, vi VAR verkligen var i Spanien och det gillade jag! Både stranden och strandpromenaden var jättefina och vi badade i medelhavet varje dag. Det var ofta ganska höga vågor då det var skönt att vi inte hade yngre barn med oss, Nere på beachen var det en riktig hierarki vid solstolarna, efter två veckor hade vi lärt känna solstolschefen och närmase oss sakta men säkert vattnet. Achtung!!🖐 Maten som vi åt under våra två semesterveckor var nästan genomgående utmärk, Tapas, griskind och bläckfisk i en härlig symfoni. Flera lokala krogar levererade på topp och det låg även en krog med en Michelinstjärna i backen ner mot havet. Råvaror till våra ”hemkok” var det en fröjd att handla, alla dofter, färger och fina färska varor var……. Nu avslutar jag dagens reseskildring med att erkänna att jag är osäker på året vi gjorde denna resa , 2013? Nåja, även solen har sina fläckar. Suss gott och imorgon åker vi till…

2018, i Thailand med diskbråck och vattengymnastik!

För ganska precis ett år sedan var det dags för en vinterresa till Thailand, igen. Jag hade precis börjat att jobba efter 8 månaders heltidssjukskrivning och hade fortfarande mycket ont från ett diskbråck med en nerv som låg i kläm. Sliten efter blodförgiftning, njurbäckeninflammation, utmattningssyndrom och lite annat smått och gott, fick jag för första gången i livet boka assistansservice på flygplatserna såväl på Arlanda som i Bangkok. Eftersom jag bland annat hade/har stora problem med yrsel, hade jag insett att denna hjälp var helt nödvändig för att jag skulle klara av att genomföra resan. Jodå, med ”invalido” stämplat i pannan åkte jag iväg och i Bangkok är det här med assistans ”serious stuff.. Thailändska killar/män i vita rockar med kors på bröstet, dom kunde förmodligen lika mycket sjukvård som en brödrost. Troligtvis mindre. Nå, det var som sagt allvar, dom checkade bland annat in mig i ett väntrum på hemresan/på flygplatsen. Vakt i dörren. Bosse hade frigång men jag satt ju där jag satt fram till avgång. Blev ju billigt iallafall.. Men nu åter till vår ankomst och semester.

Vi flög med Thai direkt till Bangkok och resan gick bra med hjälp av muskelavslappnande läkemedel och ett stödbälte och bra platser med endast en vägg bakom och plats vid gången. Vi hade ordnat transfer med hämtning genom vårt hotell Novotel Rayong Rim Pae Resort Hotel. I byn var det ganska öde förutom några restauranger och några andra hotell, men det passade oss bra för vi var där för att vila och rehaba rygg och ja egentligen hela mig. Bilderna ovan är från två utav de restauranger vi åt på under vår vistelse. Mycket god och billig mat, 20-25 kr för en härlig Thairätt! Hotellet hade en jättefin restaurang och dom serverade en alldeles utmärkt frukost som dock ej ingick i vårt rumspris, men vi åt där ganska ofta och mmmå Det fanns lite aktiviteter att delta i bl a vattengymnastik 1-2 ggr om dagen, ganska tuffa pass och det hjälpte mig med läkningen framförallt gällande mitt diskbråck. Stranden var fin, över förväntan, rent och snygg och det fanns gott om solstolar såväl vid havet som vid poolerna..Vi gjorde inga utflykter denna resa förutom att vi tog den lokala ”grisbilen”= stor modell av tuktuk, och åkte på en liten shoppingtur till Ban Phe. Ban Phe är ju orten där färjan till Koh Samet avgick ifrån när vi reste dit 2017 (läs gärna mitt blogginlägg från den resan) Vi hade annars 3 veckor av vila och rekreation och denna resa avslutades återigen Bangkok för tre dagars vistelse. Denna gång föll valet på Riva Surya hotell som ligger direkt vid floden. Ett mycket charmigt hotell med hög standard o mycket personlig karaktär o endast 68 rum! Riva Surya är en pärla. Att jämföra med hotell Muse Bangkok Langusan och den svit vi hade där 2017, går förstås inte, men det här är ett mycket bra hotell i Bangkok och utsikten på vårt rum mot floden var just fab! Väl hemma i Sverige igen hade jag fått påfyllning med energi och dessutom tränat upp kroppen så att det fungerade att jobba och dessutom gå upp i tid. Det är lycka det! Ha en fin onsdagkväll alla vänner och dom jag inte känner! Imorgon åker vi till…

Jag trodde väl aldrig att jag skulle..

Efter en jobbig separation 1993, var orken slut. Finito. Kaputt. Jag hade dock lyckan att ha två fantastiska barn som då var 3 och 6 år och det om något drev mig framåt. Bet hårt i golvet, drog mig fram. Men en ny karl någongång i framtiden då frågade mina vänner? Jag var ju bara 29 år. Nähä. Jag hade fullt upp med studier och bollade allt jag kunde med skola, extrajobb, och föräldramöten. En resa till Mallorca som jag och min fd sambo gjorde tillsammans med barnen (trots att vi skulle separera) sommaren 1993, kommer jag inte att skriva om här. Orkar inte riktigt tänka på eländet. Låt mig bara säga såhär, jag försökte tänkta positivt men var ung och blond. Jävligt blond. Hursomhelst, väl hemma efter den resan (med skaplig långnäsa) var det bara att ta itu med livet. ”The real single mom of Hillegropen” kavlade upp ärmarna. Jag gick som sagt var i skolan (pluggade till undersköterska/skötare) bodde i en nybyggd bostadsrätt i Hille (med hög hyra) , hade ett stukat inre och som ”grädde på moset” en mycket ansträngd ekonomi. Huset gick inte att sälja, frysen gapade tom. Och det var i slutet av det åren en kurskamrat bjöd med mig på Pappersarbetarförbundets fest i Bomhus folkets hus. Och där var han. Mannen som var lika blond som jag, mannen som var frånskild (check!) hade frysen fylld med älgkött (dubbelcheck!) och som kronan på verket redan var pappa fyra barn . Inarbetad i livet som småbarnsförälder och en karl som dessutom var trevlig och intressant, så ja, jag ändrade mig gällande ny karl. Glömde jag skriva att han var snygg också?! Vi är fortfarande tillsammans efter 25 år❤️. Vår första resa utomlands (när huset äntligen blivit sålt) gick till ön Lefkas i Grekland tillsammans med min lillasyster och hennes pojkvän Stefan (som numera är min svåger). Vi bodde på ett litet pensionat som hette Gregoris och som ligger/låg i byn Nidri. Vi åkte i början av maj 1994 och regnet vräkte ner när vi kom fram. Jag kände mig ändå skapligt världsvan och på vår första kväll tänkte jag att jag skulle visa lillsyrra lite grekiska traditioner. Jag köpte en plastdunk av den billigaste Retsinan, plockade en påse jordnötter (som jag sen insåg att jag stulit genom att stoppa nötpåsen i väskan o glömt bort att betala den.) Jag hade ångest hela veckan, nötterna smakade inte gott alls. Beska. Själva partyt hemma på altanen var dock mycket trevligt. I ungefär en timme. Retsina i kombination med att jag kopplade av för första gången på flera år, är ingen lyckad kombo= jag fick det tvivelaktiga nöjet att köra ”gustavsbergsbussen”… Har fortfarande mycket svårt med doften av kåda efter den där kvällen. En dag när solen tittat fram så åkte vi på båttur och gick också iland på några omkringliggande öar, bl a på Kefalonia och vi såg även Onassis privata ö Skorpios på håll. Idag har min historia inte bara handlat om en charterresa till Grekland utan också om ”en resa i livet”. En sån där resa i livet som dom flesta av oss gör någon gång. Jag summerar historien och kan inget annat än att känna tacksamhet över att jag vågade ”kliva ombord” den där kvällen i Bomhus Folketshus i december 1993.. Ha en fin tisdagskväll alla vänner och dom jag inte känner, imorgon reser vi till…?

Sunwing Sandy Bay, minigolf och happybabylägenhet

2016 var året då vi avslutade sommaren med att åka till Sunwing Sandy Bay med bonusdotter, hennes man och vid detta tillfälle, två små gryn (den ena 8 månader och den andra 2 år och 8 månader.) Som jag skrev i blogginlägget från Sunwing Kallithea, är det här ett perfekt koncept för barnfamiljer. Det är fullspäckat med aktiviteter, Lollo och Bernie (som travar runt i sina kostymer i värmen- hoppas dom har riktigt bra betalt!), barnvänliga lägenheter ( Bosse och jag bodde också i happy baby babylägenhet och blev tilldelade såväl spjälsäng som skötbord och leklåda)😂. Vi badade mest på Nissi Beach och dit var det bara en fem minuters fin promenadväg efter havet.Poolerna är fina men jag tyckte att solstolarna stod alldeles för tätt och i lekpoolen blev det för trångt gör min smak. Den stora simbassängen var ett bra alternativ för att simma och leka iJag älskade vår lägenhet, visserligen bara ett enda rum med pentry, men funktionellt, fräscht och en jättefin uteplats med solsängar och riktigt matbord med bänkar och staket med grind så inga smågryn kunde smita ut. Vi hade en slags helpension där alla frukostar och 5 luncher och 5 middagar ingick, en bra grej om man vill prova någon lokal restaurant under semestern. Vi hade en jättefin vecka, och återupplevde känslan när vi reste med barnen när de var små. Vi dansade på minidisco, kramade Lollo och Bernie och sjöng ”vi är bästa vänner och vi bor i miniland”, för fulla muggar!. När det var dags att vänds hemåt mot Sverige, njöt vi återigen i fulla drag av den mycket snillerika service som Sunwingkonceptet erbjuder, incheckning av allt bagage o alla resande på hotellet. Väl på flygplatsen är det bara att gå direkt till security med passet i högsta hugg!! Löööve it! Ha en fin måndagskväll alla vänner och även dom jag inte känner😍 Och imorgon reser vi till….. ?

Idag har jag rest i rymden med Thomas Di Leva och David Bowie!

Idag blev det en resa mellan Valbo och konserthuset. Spännande värre ska ni tro trots att det bara handlar om 9 kilometer. Jag och min goda vän Maria åkte i god tid men någon parkering gick inte att få vid konserthuset, vi scannade av närliggande områden och gav upp. Bilen hamnade vid Silvanum och iklädd finaste stövletterna, började den spännande promenaden till och från konserthuset. En sträcka som normalt tar några minuter att gå tog säker 15-20 minuter och höll på att sluta med sjukskrivning. Ett vätskestopp på sträckan med personal från ortopeden hade varit passande! Väl framme fick vi iallafall lyssna på Thomas Di Leva som tolkade Bowie på ett fint sätt och jag som inte hade några förväntningar alls,trallade med och klappade takten. Jag var också superimponerad av körtjejen Anna-Lena Björklund som showade runt i superhöga guldklackar och sjöng bra hon också.. Nej nu ska jag dra på liniment på mina stela muskler och ladda för en ny vecka med nya intryck och upplevelser. Sov gott alla vänner och dom jag inte känner, imorgon bär det av till…..

Koh Lanta, där bodde vi bland trädkronorna..

2013 var året..

2013 åkte vi på vintersemester med goda vänner Marianne och Lasse, till Thailand och tillbringade 2 veckor på hotel Sri Lanta, och här bodde vi bland trädkronorna. ”Knackelibank” på plåttaket nattetid, innebar att en eller flera apor hade svårt att sova, det var något vi lärde vi oss! Man hade haft något form av ecotänk när man byggde hotellet och träden gick kors och tvärs genom altaner och väggar o tak!! Ja, man kände att man var mitt i djungeln!! Rummen var ganska enkla men oj så skönt jag sov i den där sängen!! Vissa nätter när aporna dunkade takten till våra snarkningar, så var det nästan som ”me Jane- Bosse Tarzan”!!Stranden Klong Nin Beach, var fin och det låg fler bra restauranger om man bara gick några meter åt höger eller vänster, efter vattenbrynet.. Hotellet hade en fin pool och det fanns många lugna oaser inom hotellområdet för vila, tystnad och ibland med havets brus och ett plingande vindspel som bakgrundsljud. Vi åkte in till huvudorten Saladan för shopping, för den lokala/lilla orten där vi bodde bestod mest sv små barer, restauranger och hotell. En mycket lugn plats. I Saladan var det ett gytter med marknader och shoppingmöjligheterna var det sannerligen inget fel på. På denna resa gick jag och Lasse på matlagningskurs, se så intresserade vi ser ut!!, Jag hann även denna resa med att unna mig ”lyxbehandling” på deras fina spa och jag lärde mig älska Massaman curry. Jag fick även lära mig att hitta skugga på den här solsemestern, satan i gatan vad hett det var! Det här var en underbar resa och även om Koh Lanta inte direkt tog mig med storm så gillade jag hotel Sri Lanta jättemycket. I mitt tycke så är transfern mellan flygplatsen och Koh Lanta lite för lång men det är ju en smaksak och vem vet, hotell Sri Lanta var nästan värt besväret?! Häng med mig imorgon till ett nytt resmål om ni vill orkar och kan❤️

Jag längtar till Italien..

Året då allt började var 1981.

”Jag längtar till Italien. till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drilla allt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand”. Text och musik: Birger Sjöberg

Första gången jag reste till Italien så var jag 17 år, året var 1981 och vi var ett kompisgäng på 6 tjejer som gav oss ut på ett riktigt äventyr, den första utlandsresa som vi gjorde på egenhand. Vi hade jobbat efter skolan och på helger och gnetat ihop pengar och iväg for vi, 3 veckor på Sicilien, till badorten Giardini Naxos! Trivselresor. Anslutningsbuss till Arlanda. Retro. Madre mia. Vi kom i stort sett direkt från söndagsskolan till Martini Bianco, discokvällar och ”leende guldbruna ögon”. Såhär i efterhand förstår jag att vi var ganska blåögda och godtrogna, men dom ”leende guldbruna ögonen” var justa och visade oss delar av ön, bjöd flott på vespa turer till motorvägen där det inhandlades vattenmelon frampå nattkröken från ett lastbilsflak. Det var också på den här resan som vi träffade ett gäng tjejer från Umeå som jag fortfarande har kontakt med! Hej på er Kinn Jose’r och Erika Ågren Pauwels!! ❤️ Jag minns också att vi åkte upp till den pittoreska ”turistmagneten” Taormina, några av oss hamnade även på folkdans på landsbygden med våra Italienska vänner, vi badade och solade med jordnötsolja och Hawaiian Tropic -utan skyddsfaktor så klart!! (Det är väl dom solskadorna man får försöka att hålla koll på nu, förhoppningsvis har jag blivit klokare och tar hand om ”lädret” bättre i framtiden..) 1982 åkte jag, min lillasyster Ankkie och en barndomsvän, Paula, tillbaka och gjorde en repris. 3 veckor av sol, frihet och ja, jordnötsolja och Hawaiian Tropic.🙈. Sedan kom det att dröja 32 år till 2014, innan jag var jag tillbaka på ön igen. Denna gång bodde jag och min äldsta son Jonas i Naxos/Giardinis grannby-Letojanni som var en helt charmerande liten Siciliansk by. Vi bodde mitt i den Sicilianska vardagen mellan tvättlinor och lokala butiker. 2016 njöt jag återigen av Sicilien tillsammans med Jonas och bästa väninnan Maria och hennes dotter Karin. Denna gång var jag tillbaka på ett hotell i Naxos, superfina hotell Daphne. Under mina resor till ön som vuxen, har vi naturligtvis besökt Taormina flera gånger, Jag har även kört bil över till västkusten, besökt och övernattat på vingård ”Relais Santa Anastasia” i Castelbuono, besökt Palermo med den magnefika Katedralen där vi bodde på B&B och hade en vespa inne på rummet!! Vi har nästan alltid fått god och vällagad mat och viner, det kan dom Italienarna! Här kommer ett axplock av allt det goda vi fått smaka på:

Taormina är såå mysigt att besöka på kvällen o äta en middag på någon av alla de små trattoriorna, dyrare än nere i byn, javisst men underbart! Här kan man spana in brudpar, det ligger små kyrkor lite överallt och Taormina är en mycket populär plats att gifta sig på för Italienare. Man kan rätt som det är bjuda upp till dans på stora torget när en orkester börjar att spela!

Badat har vi naturligtvis gjort oavsett vart vi bott, Palermo är väl enda undantaget!Jag har Sicilien i mitt hjärta, nästa gång tror jag att jag ska prova Cefalu’ eller boka boende i Letojanni, lite mer genuint och inte lika turistigt som Naxos. Hoppas ni vill hänga med mig imorgon igen till ett nytt resmål och ”Buena notte” på er😘

”Sister and brother from another mother”

Året är 2014. Idag får ni som vill orkar och kan, följa med mig till Jamaica och där ska vi bland annat fira min 50-årsdag, bada i kristallklart vatten och lyssna på raggae.. Vi valde att bo i Negril som ligger på Jamaicas västkust och har ca 3000 invånare. Negril var ett populär turistmål redan under ”flower poweråren” och ni kan gissa att haschdimmorna fortfarande låg täta….Många Canadensare och Amerikaner har Jamaica som sitt ”Mallorca” och vi var en liten trupp svenskar som storögt betraktade semesterfirandet😳! Stranden ”Seven mile Beach” var helt otrolig, och vattnet likaså, vi såg färglada fiskar, sjöstjärnor och ja det var helt fantastiskt! Raggaemusik var det som gällde och vi besökte också en raggaefestival på Bob Marleys födelsedag. Hade vi drogtestats efter den kvällen har vi åkt dit utan att själva ha rökt ett enda bloss! 😂Vår chaufför och ”big fixer” Larry, körde oss till festivalen och vaktade även över oss och det kändes bra. Annars kändes Negril som en trygg plats, polischefen för den delen av ön, bodde i Negril så folk höll sig i skinnet. På min 50 årsdag 9/2, blev jag firad som en kunglighet av våra resekompisar Marianne och Lasse och av maken såklart. Födelsedagspresent fick jag också av våra Amerikanska o Canadensiska hotellgrannar och kvällen avslutades med att jag blev bjuden på hummer på en jättefin restaurang. Ett fint minne! Vi besökte även Ricks Cafe’ där man kan njuta av en fantastisk utsikt och se när lokala killar och tjejer dyker från den mycket höga klippan- hisnande! Solnedgången är magisk att beskåda från Ricks Cafe’, en turistfälla, javisst, men vilken turistfälla sen! I Negril är det vanligt med all inclusive och det är nog att rekommendera för här är det US dollar som gäller och priserna blir ju därefter. Men visst, Jerk chicken o annan streetfood går att köpa från grillar efter huvudvägen som går genom byn men annars är utbudet ganska begränsat till hotellrestauranger. I centrum finns ett köpcentrum med många små butiker i en galleria, där var det vettiga priser och där kunde man handla sina presenter eller annat som man behövde. Vi bodde på två hotell under vår vistelse pga överbokning på vårt första hotell, ”Hotel Beachcomber club resort”. Beachcomber låg fint på stranden Seven Mile Beach och där fick vi fick en paradvåning att dela på, balkongen stor som en balsal och utsikt ”to die for”! Dock var maten där mycket spännande, på fel sätt då… Stora bitar hackad get, vad sägs om den paradrätten? Våra sista hotell Charela Inn kom dock att charma oss och här var all inclusive i toppklass!! Mycket familjär stämning och ja, jag skulle absolut välja Charela Inn om jag åker till Negril igen! (Ving har det hotellet i sitt program). Vi reste hem efter två veckor med Bob Marleys musik ringande i öronen,”don’t worry, about a thing, cause every little thing is gonna be alright”…

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑