Jag trodde väl aldrig att jag skulle..

Efter en jobbig separation 1993, var orken slut. Finito. Kaputt. Jag hade dock lyckan att ha två fantastiska barn som då var 3 och 6 år och det om något drev mig framåt. Bet hårt i golvet, drog mig fram. Men en ny karl någongång i framtiden då frågade mina vänner? Jag var ju bara 29 år. Nähä. Jag hade fullt upp med studier och bollade allt jag kunde med skola, extrajobb, och föräldramöten. En resa till Mallorca som jag och min fd sambo gjorde tillsammans med barnen (trots att vi skulle separera) sommaren 1993, kommer jag inte att skriva om här. Orkar inte riktigt tänka på eländet. Låt mig bara säga såhär, jag försökte tänkta positivt men var ung och blond. Jävligt blond. Hursomhelst, väl hemma efter den resan (med skaplig långnäsa) var det bara att ta itu med livet. ”The real single mom of Hillegropen” kavlade upp ärmarna. Jag gick som sagt var i skolan (pluggade till undersköterska/skötare) bodde i en nybyggd bostadsrätt i Hille (med hög hyra) , hade ett stukat inre och som ”grädde på moset” en mycket ansträngd ekonomi. Huset gick inte att sälja, frysen gapade tom. Och det var i slutet av det åren en kurskamrat bjöd med mig på Pappersarbetarförbundets fest i Bomhus folkets hus. Och där var han. Mannen som var lika blond som jag, mannen som var frånskild (check!) hade frysen fylld med älgkött (dubbelcheck!) och som kronan på verket redan var pappa fyra barn . Inarbetad i livet som småbarnsförälder och en karl som dessutom var trevlig och intressant, så ja, jag ändrade mig gällande ny karl. Glömde jag skriva att han var snygg också?! Vi är fortfarande tillsammans efter 25 år❤️. Vår första resa utomlands (när huset äntligen blivit sålt) gick till ön Lefkas i Grekland tillsammans med min lillasyster och hennes pojkvän Stefan (som numera är min svåger). Vi bodde på ett litet pensionat som hette Gregoris och som ligger/låg i byn Nidri. Vi åkte i början av maj 1994 och regnet vräkte ner när vi kom fram. Jag kände mig ändå skapligt världsvan och på vår första kväll tänkte jag att jag skulle visa lillsyrra lite grekiska traditioner. Jag köpte en plastdunk av den billigaste Retsinan, plockade en påse jordnötter (som jag sen insåg att jag stulit genom att stoppa nötpåsen i väskan o glömt bort att betala den.) Jag hade ångest hela veckan, nötterna smakade inte gott alls. Beska. Själva partyt hemma på altanen var dock mycket trevligt. I ungefär en timme. Retsina i kombination med att jag kopplade av för första gången på flera år, är ingen lyckad kombo= jag fick det tvivelaktiga nöjet att köra ”gustavsbergsbussen”… Har fortfarande mycket svårt med doften av kåda efter den där kvällen. En dag när solen tittat fram så åkte vi på båttur och gick också iland på några omkringliggande öar, bl a på Kefalonia och vi såg även Onassis privata ö Skorpios på håll. Idag har min historia inte bara handlat om en charterresa till Grekland utan också om ”en resa i livet”. En sån där resa i livet som dom flesta av oss gör någon gång. Jag summerar historien och kan inget annat än att känna tacksamhet över att jag vågade ”kliva ombord” den där kvällen i Bomhus Folketshus i december 1993.. Ha en fin tisdagskväll alla vänner och dom jag inte känner, imorgon reser vi till…?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: