Koh Lanta, där bodde vi bland trädkronorna..

2013 var året..

2013 åkte vi på vintersemester med goda vänner Marianne och Lasse, till Thailand och tillbringade 2 veckor på hotel Sri Lanta, och här bodde vi bland trädkronorna. ”Knackelibank” på plåttaket nattetid, innebar att en eller flera apor hade svårt att sova, det var något vi lärde vi oss! Man hade haft något form av ecotänk när man byggde hotellet och träden gick kors och tvärs genom altaner och väggar o tak!! Ja, man kände att man var mitt i djungeln!! Rummen var ganska enkla men oj så skönt jag sov i den där sängen!! Vissa nätter när aporna dunkade takten till våra snarkningar, så var det nästan som ”me Jane- Bosse Tarzan”!!Stranden Klong Nin Beach, var fin och det låg fler bra restauranger om man bara gick några meter åt höger eller vänster, efter vattenbrynet.. Hotellet hade en fin pool och det fanns många lugna oaser inom hotellområdet för vila, tystnad och ibland med havets brus och ett plingande vindspel som bakgrundsljud. Vi åkte in till huvudorten Saladan för shopping, för den lokala/lilla orten där vi bodde bestod mest sv små barer, restauranger och hotell. En mycket lugn plats. I Saladan var det ett gytter med marknader och shoppingmöjligheterna var det sannerligen inget fel på. På denna resa gick jag och Lasse på matlagningskurs, se så intresserade vi ser ut!!, Jag hann även denna resa med att unna mig ”lyxbehandling” på deras fina spa och jag lärde mig älska Massaman curry. Jag fick även lära mig att hitta skugga på den här solsemestern, satan i gatan vad hett det var! Det här var en underbar resa och även om Koh Lanta inte direkt tog mig med storm så gillade jag hotel Sri Lanta jättemycket. I mitt tycke så är transfern mellan flygplatsen och Koh Lanta lite för lång men det är ju en smaksak och vem vet, hotell Sri Lanta var nästan värt besväret?! Häng med mig imorgon till ett nytt resmål om ni vill orkar och kan❤️

Jag längtar till Italien..

Året då allt började var 1981.

”Jag längtar till Italien. till Italiens sköna land,där små citroner gula, de växa uppå strand,där näktergalar drilla allt uti dalen stilla,och snäckorna så röda, de lysa uppå sand”. Text och musik: Birger Sjöberg

Första gången jag reste till Italien så var jag 17 år, året var 1981 och vi var ett kompisgäng på 6 tjejer som gav oss ut på ett riktigt äventyr, den första utlandsresa som vi gjorde på egenhand. Vi hade jobbat efter skolan och på helger och gnetat ihop pengar och iväg for vi, 3 veckor på Sicilien, till badorten Giardini Naxos! Trivselresor. Anslutningsbuss till Arlanda. Retro. Madre mia. Vi kom i stort sett direkt från söndagsskolan till Martini Bianco, discokvällar och ”leende guldbruna ögon”. Såhär i efterhand förstår jag att vi var ganska blåögda och godtrogna, men dom ”leende guldbruna ögonen” var justa och visade oss delar av ön, bjöd flott på vespa turer till motorvägen där det inhandlades vattenmelon frampå nattkröken från ett lastbilsflak. Det var också på den här resan som vi träffade ett gäng tjejer från Umeå som jag fortfarande har kontakt med! Hej på er Kinn Jose’r och Erika Ågren Pauwels!! ❤️ Jag minns också att vi åkte upp till den pittoreska ”turistmagneten” Taormina, några av oss hamnade även på folkdans på landsbygden med våra Italienska vänner, vi badade och solade med jordnötsolja och Hawaiian Tropic -utan skyddsfaktor så klart!! (Det är väl dom solskadorna man får försöka att hålla koll på nu, förhoppningsvis har jag blivit klokare och tar hand om ”lädret” bättre i framtiden..) 1982 åkte jag, min lillasyster Ankkie och en barndomsvän, Paula, tillbaka och gjorde en repris. 3 veckor av sol, frihet och ja, jordnötsolja och Hawaiian Tropic.🙈. Sedan kom det att dröja 32 år till 2014, innan jag var jag tillbaka på ön igen. Denna gång bodde jag och min äldsta son Jonas i Naxos/Giardinis grannby-Letojanni som var en helt charmerande liten Siciliansk by. Vi bodde mitt i den Sicilianska vardagen mellan tvättlinor och lokala butiker. 2016 njöt jag återigen av Sicilien tillsammans med Jonas och bästa väninnan Maria och hennes dotter Karin. Denna gång var jag tillbaka på ett hotell i Naxos, superfina hotell Daphne. Under mina resor till ön som vuxen, har vi naturligtvis besökt Taormina flera gånger, Jag har även kört bil över till västkusten, besökt och övernattat på vingård ”Relais Santa Anastasia” i Castelbuono, besökt Palermo med den magnefika Katedralen där vi bodde på B&B och hade en vespa inne på rummet!! Vi har nästan alltid fått god och vällagad mat och viner, det kan dom Italienarna! Här kommer ett axplock av allt det goda vi fått smaka på:

Taormina är såå mysigt att besöka på kvällen o äta en middag på någon av alla de små trattoriorna, dyrare än nere i byn, javisst men underbart! Här kan man spana in brudpar, det ligger små kyrkor lite överallt och Taormina är en mycket populär plats att gifta sig på för Italienare. Man kan rätt som det är bjuda upp till dans på stora torget när en orkester börjar att spela!

Badat har vi naturligtvis gjort oavsett vart vi bott, Palermo är väl enda undantaget!Jag har Sicilien i mitt hjärta, nästa gång tror jag att jag ska prova Cefalu’ eller boka boende i Letojanni, lite mer genuint och inte lika turistigt som Naxos. Hoppas ni vill hänga med mig imorgon igen till ett nytt resmål och ”Buena notte” på er😘

”Sister and brother from another mother”

Året är 2014. Idag får ni som vill orkar och kan, följa med mig till Jamaica och där ska vi bland annat fira min 50-årsdag, bada i kristallklart vatten och lyssna på raggae.. Vi valde att bo i Negril som ligger på Jamaicas västkust och har ca 3000 invånare. Negril var ett populär turistmål redan under ”flower poweråren” och ni kan gissa att haschdimmorna fortfarande låg täta….Många Canadensare och Amerikaner har Jamaica som sitt ”Mallorca” och vi var en liten trupp svenskar som storögt betraktade semesterfirandet😳! Stranden ”Seven mile Beach” var helt otrolig, och vattnet likaså, vi såg färglada fiskar, sjöstjärnor och ja det var helt fantastiskt! Raggaemusik var det som gällde och vi besökte också en raggaefestival på Bob Marleys födelsedag. Hade vi drogtestats efter den kvällen har vi åkt dit utan att själva ha rökt ett enda bloss! 😂Vår chaufför och ”big fixer” Larry, körde oss till festivalen och vaktade även över oss och det kändes bra. Annars kändes Negril som en trygg plats, polischefen för den delen av ön, bodde i Negril så folk höll sig i skinnet. På min 50 årsdag 9/2, blev jag firad som en kunglighet av våra resekompisar Marianne och Lasse och av maken såklart. Födelsedagspresent fick jag också av våra Amerikanska o Canadensiska hotellgrannar och kvällen avslutades med att jag blev bjuden på hummer på en jättefin restaurang. Ett fint minne! Vi besökte även Ricks Cafe’ där man kan njuta av en fantastisk utsikt och se när lokala killar och tjejer dyker från den mycket höga klippan- hisnande! Solnedgången är magisk att beskåda från Ricks Cafe’, en turistfälla, javisst, men vilken turistfälla sen! I Negril är det vanligt med all inclusive och det är nog att rekommendera för här är det US dollar som gäller och priserna blir ju därefter. Men visst, Jerk chicken o annan streetfood går att köpa från grillar efter huvudvägen som går genom byn men annars är utbudet ganska begränsat till hotellrestauranger. I centrum finns ett köpcentrum med många små butiker i en galleria, där var det vettiga priser och där kunde man handla sina presenter eller annat som man behövde. Vi bodde på två hotell under vår vistelse pga överbokning på vårt första hotell, ”Hotel Beachcomber club resort”. Beachcomber låg fint på stranden Seven Mile Beach och där fick vi fick en paradvåning att dela på, balkongen stor som en balsal och utsikt ”to die for”! Dock var maten där mycket spännande, på fel sätt då… Stora bitar hackad get, vad sägs om den paradrätten? Våra sista hotell Charela Inn kom dock att charma oss och här var all inclusive i toppklass!! Mycket familjär stämning och ja, jag skulle absolut välja Charela Inn om jag åker till Negril igen! (Ving har det hotellet i sitt program). Vi reste hem efter två veckor med Bob Marleys musik ringande i öronen,”don’t worry, about a thing, cause every little thing is gonna be alright”…

Karpathos- en Greklandsfavorit!

Första gången vi besökte Karpathos var år 2000 och vi har varit tillbaka två gånger till sedan dess. Karpathos är en ö som ligger i medelhavet mellan Rhodos och Kreta och det finns ungefär 6000 bofasta invånare och ön är ca 301 kvadratkilometer stor. Huvudorten heter Pigadia och det är också där man landar, en jättegullig flygplats, iallafall vid ankomst.. Vi har bott i själva Pigadia men även övernattat i badparadiset Lefkos som ligger på öns västkust. Här har vi provat på Yialos Village/studios- highly recommended!I Lefkos är sanden vit, det är mycket långgrunt, man är nästan alltid skyddad från stark vind i den lilla bukten, här är det mycket lugnt och barnvänligt och ja, helt underbart! I Pigadia finns det också en trevlig strand men här blåser det lite mer och det är inte lika långgrunt som i Lefkos. I Pigadia har vi bland annat bott på Hotell Romantica som låg tvärs över gatan vid stranden men som också hade en fin pool, ganska skönt om det blåser mycket! Jag kan även rekommendera hotell Sunrise som ligger närmare hamnpromenaden. Hotell Miramare är också jättefint och har pool. I Pigadia finns en fin hamnpromenad som är kantad med små restauranger. Tittar man ut mot vattnet ligger det ganska ofta lyxyatcher för ankar och på promenaden leker barnen och stämningen är avslappnad och trivsam. Här finns också några barer som har en lite mer partysugen publik. Med betoning på lite då, för Karpathos är ingen partyö. Hit åker man för att uppleva Grekland, njuta av sol, vind och vatten. Vid inflygningen till ön, är vindsurfarnas segel bland det första man ser så är ni sugna på att prova på det så finns det goda möjligheter. I övrigt så får man ta ön som den är, vi har varit med om att bensinen tagit slut på ön, att vi fått vänta o bussen medan någon bilägare ställt bilen mitt i vägen för att gå in för att handla, blivit kvar på ön 8 timmar eftersom det plan som skulle komma från Stockholm o hämta oss blivit liiite försenat vid start. Beräknad tid för landning krockade med ”siesta” för flygplatspersonalen på Karpathos. Ja ni fattar, och det är det man älskar eller hatar med Karpathos. Jag vet vilken lag jag håller på iallafall❤️ Hoppas ni hänger med mig imorgon till något annat resmål, ni som vill, orkar och kan!

Koh Samet, här hittade vi vänner!

Januari/Februari 2017 besökte jag och min make Thailand. Vi reste till ön Koh Samet och huvudstaden Bangkok och vi bestämde oss för att stanna på Koh Samet i 18 dagar och hela vår tid där var helt fantastiskt. Vi börjar från början. När vi landat i Bangkok hade vi bokat hämtning med ”Samet taxi service” som tog oss till färjeläget i Ban Phe där hotellets egen färja tog oss över till Koh Samet.Vi bodde på hotell Vongdeuan Resort i en poolside cottage och där blev vi omhändertagna på bästa sätt! Middag på stranden varje kväll, jag gick utan skor i 18 dygn. Relaxed.. Vi träffade människor från hela världen och några av dem har vi kommit att hålla kontakten med över nätet, fina minnen att vårda ömt!

Vi älskade ön så snart vi satte ner fötterna i den vita sanden! Lugnt och skönt, jättefin strand, fint vatten. Balsam för själen.. Vi hade också bokat två nätter på en annan strand på ön, Ao Prao Beach o hotell Lima Coco Resort och det var också jättefint! Vit fin strand, god mat och jätteskön stämning!

När vi sen skulle säga adjö till våra vänner på Vongdeuan Resort så var det med en tår i ögat, vi håller fortfarande kontakt med varandra över Facebook och vi lovar att vi ska försöka att komma tillbaka! Efter 18 dagar på Koh Samet så var det dags att styra kosan mot Bangkok och tillbringa 3 nätter på Hotel Muse och vi hade ingen aning om vad som väntade. Åhh vilken upplevelse vi fick!! Vårt rum med den enorma uteplatsen och med Bangkoks skyline direkt utanför fönstret, gick inte av för hackor. Hotell Muse Bangkok Langusan är enligt mig ett ”must”, om ni kommer till Bangkok, jag älskar det! Allt ifrån personalens fina ”gammaldags” asiatiska dräkter till den otroligt galanta inredningen! Hotel Muse har flera bra restauranger, men restaurangen i källaren, Italienaren Medici 👍, ta och boka bord där om ni är i närheten! Har ni tur så kommer det en artist från Bangkok operan och underhåller medan ni äter!

Den här resan var en fantastisk upplevelse och den får 1000 bath av 1000 möjliga och ett stort❤️ av mig i betyg. Häng med mig imorgon till nya resmål om ni vill orkar och kan!

Rhodos, here we go again..

I September 2018 hade jag och maken på en två veckors vistelse på Sunwing Kallithea tillsammans med bonusdotter med make och deras tre små gryn.(8 månader, 2,8 och 4,8 år) Jag insåg att det inte skulle bli något Chalki denna gång och jag fick kämpa för att inte trycka på boka knappen i Booking-appen.. (se mitt blogginlägg igår 190210) Men, Sunwing Kallithea överraskade och tog väl hand om oss under våra två semesterveckor. Det här hotellet är ju ett riktigt familjehotell och levererar liksom, ”what you see is what you get”. Och vad får man då? Jo det är Lollo och Bernie shower, allehanda aktiviteter såväl för barn som för vuxna, långtråkigt behöver man då inte ha. Senare kvällsunderhållning/showteamet, vattengymnastik, barnaktiviteter i och utanför Lollo och Berniehusen, ja allt och lite till. Sranden vid Sunwing Kallithea är inget märkvärdigt men vattnet är så klart och fint och det finns helt ok sandstrand om man går lite ”åt höger” på stranden, bort från huvudbyggnaden. Rummen var så fräscha, vi bodde i området Helios 2-rumslägenheter på nedre botten ”mot annan byggnad” och de lägenheterna var helt perfekta! Säker och fin innegård, nära pool och restauranger var det också! Vi hade all inclusive och det finns inget att klaga på förutom ljudnivån i stora matsalen. Madre mia!! Vad var alla barn så förbannade för? En intressant fundering som jag fortfarande inte har något svar på.. Nej, ljudnivån var plågsamt hög. Det fanns däremot en a’ la carte restaurang, ”La Tasca” som vi kunde välja vissa kvällar, det var grejer det! I övrigt gick jag på yoga- höll inte på komma upp från golvet😂, nåja, försökte iallafall. Spabehandling hann jag med också! Tänk va?!

Sammanfattningsvis, det här är ett jättetrevligt familjehotell, rent och prydligt och fina ytor att springa runt på för dom små. Fina pooler men med kallt vatten, men det är ett skapligt I-landsproblem. God mat i restaurangerna men åt ”pipsvängen” plågsamt hög ljudnivå i stora buffe’restaurangen! Annars var nog uppladdningen med övernattning på hotell Clarion/Arlanda med middag på ”Table and Kitchen”, en av de mest minnesvärda stunderna på denna semester och lade ribban på något sätt. Servitrisen blir knuffad av överförfriskad restauranggäst, bär på två stora stark på en bricka. Står precis bakom mig. Say no more! Så, på med regnrock och sydväst om du någongång framöver sitter vid samma bord som mig, händer grejer vettu!!❤️

Chalki…. Like a chocolate box!

2018 var ett år med återgång till mitt arbete efter 8 månaders sjukskrivning efter det att jag drabbats av en mängd olika saker/diagnoser. 2018 var också ett år med många resor, såväl några fysiska men även en inre resa. Den inre resan är så personlig och den är dessutom pågående och jag lämnar den därför därhän just nu. Läkning såväl själsligt som fysiskt pågår som sagt fortfarande, om än trevande. Det gäller att ha tålamod. Nu över till en av mina fysiska resor.

År 2018 åkte jag bland annat på en tvåveckorsresa till byn Pefkos i närheten av Lindos på Rhodos, med äldsta sonen Jonas, väninna Maria och hennes dotter Karin. Vi bodde på ett jättetrevligt hotell som TUI hade i sitt program, hotell Finas. Som ni ser så hade vi en vidunderlig utsikt från balkongen och även sällskap av en magnifik påfågel som spankulerade omkring på hotellområdet. Under vår resa besökte vi naturligtvis den fina stranden och ”den vita byn” Lindos, det tog oss 10 minuter med taxi. Turistmagnet, javisst, men stranden och vattnet är fantastiskt där så det är inte så svårt att förstå. Jonas hade ett inplanerat besök på ön Chalki/Halki och vi andra bestämde oss för att hänga med och det är något vi verkligen inte ångrar! Vilken upplevelse! Vi tog färjan från Kamiros och det tog ungefär en timme med båt därifrån. (Ön har ganska tät båtförbindelse med Mandrakihamnen/Rhodos stad också!)

När vi gled in i hamnen, ja herregud, ingen reklambyrå hade kunnat sälja in Chalki bättre! Små pastellfärgade hus, en fyr ute på udden, kristallklart vatten och ja, magiskt! Vårt hotell Aretanassa, låg i en K märkt byggnad där det tidigare varit en tvättsvampsfabrik. Deras cocktails, fria solsängar och bad från stege precis utanför dörren, gör detta till ett av mina favorithotell ever! På kvällen strosade vi ner till hamnen och åt under ett citronträd. 10-12 små restauranger, en taxi, en polis, ett enda ”riktigt” hotell (förutom uthyrningsrum, lägenheter) gör att den här ön är en riktig pärla! Vattnet var så klart att det såg ut som fruktsoda. Lugnet. Att sätta i hörlurar funkade inte, man ville liksom höra tystnaden.. Jag planerar att åka tillbaka i år eller 2020, en flygstol till Rhodos och planera in en vecka på ön beroende på hur färjorna går, så får det bli! Ha en fin söndagkväll alls vänner och även dom jag inte känner!🙏

Nu är man en riktig femfemma..

Jodå, nu är det officiellt, jag är en femfemma. Vi firar sällan med stora kalas, med undantag för min make då förstås som älskar just stora kalas.. Så ok, JAG firar sällan med stora kalas. Idag var det alldeles lagom, lite fika med goda vänner på eftermiddagen, några telefonsamtal från några ❤️ och sedan middag på restaurang Adrians i Gävle med make, äldsta sonen Jonas min mamma och en väninna. Hemma kl 22 och proppmätt efter en fräsch och mycket god skaldjursplatå med hummersoppa som förrätt och en créme brulée till efterrätt. Den gav jag bort för jag försöker undvika socker. Hjälpte det? Nää, jag är så mätt så jag har lovar att aldrig äta igen. Ever..

Blommor har jag fått i massor, älskar tulpaner så nu frossar jag riktigt ordentligt! Sen hade mina kära systrar rotat runt rätt duktigt i sina undangömda album. Först bidrog Ankkie med en bild från 1982, då hon och jag tillbringade 3 veckor på Sicilien. Tack så jättemycket Ankkie, det ger lite perspektiv på att åren går. Sen lillsyrran Maria. 2 veckor på Rhodos sommaren 1985. Jag 21 år, syrran 14!!När jag ser det för fotot vill jag på allvar aldrig äta igen. Eller kanske börja med något som kanske föryngrar, typ motionera.. Också slutligen gällande den där ”cliffhangern” som jag utlovade igår (gällande en beskrivning av ett resmål jag besökt). Den får helt enkelt fortsätta att vara en cliffhanger tills imorgon för nu är födelsedagsbarnet trött,.. Suss gott alla vänner och dom jag inte känner❤️

Att komma in i garderoben..

Som liten flicka var jag mycket hemma hos min mormor och morfar i Östanå/Sandviken. Jag har fått berättat för mig, att jag ibland gick in i en skogarderob och stängde dörren. Satte mig ner på en hylla i mörkret. -”Vart är du någonstans Anna-karin?” -”Här är jag” -”Vad gör du”? -”Nu åker jag till Söderhamn”! På den tiden fanns det inga ”plattor” eller andra elektroniska saker som lockade eller distraherade, utan bara en redigt lillgammal 2 åring som redan då drömde om resor och äventyr. I en skogarderob. I mörkret för sig själv. Ja ni fattar..

Resmålen har förändrats och Söderhamn har bytts ut mot Thailand, Jamaica och Maldiverna. Häng med mig i bloggen så ska ni få höra och se lite grann av de resor som jag hittills har gjort i mitt liv.. Imorgon tänkte jag starta med Paris.. Eller kanske.. Äh, jag sover på saken så visar det sig. Snacka om cliffhanger…

Ha en fin fredagkväll alla vänner o även dom jag inte känner❤️

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑